Ett möte

"A man is the sum of his memories"


Delar spårvagn med en gud. Inte Gud, men en gud. En gammal och bortglömd gud som ingen längre tillber eller minns namnet på. Man kan förstå att han är bitter. Arg. Några ungdomar misstar honom för en uteliggare och retar honom. Hans röst är som två klippblock som tungt släpas mot varandra. Hans blick är eld och ett löfte om vrede. De lämnar honom ifred. De skrattar, nervöst. Jag går igenom min ryggsäck. Jag kanske kan ge honom något. En fjäder jag ryckt från en ängels vinge? Ett mynt av sten, gammalt, kraftfullt. Ett minne av en sång kanske? Nej, han har ingen nytta av mina ikoner. För honom är det simpelt taskspel. Jag går fram till honom. Han ler, känner igen mig. Jag ger honom ett namn, men namnet går förlorat. Han skrattar. Ett obehagligt ljud. Omänskligt. Min hållplats nu, så jag går av. När jag vänder mig om ser jag att han fortfarande ler. Mina simpla trick har roat honom. Det är en sådan dag.