Pakter

"As long as there's been something in the corner of your eye, or creaking in your house or breathing under your bed or voices through a wall."

I skogens mörker kan jag ana rörelser när jag vandrar hem. Skogsväsen. En satyr, för länge sedan oinskränkt härskare och beskyddare av dessa skogar. Han är rädd. Darrar. Senaste månaderna har maskiner skövlat skog och explosioner jämnat berg för att ge plats för nya hem. Hem för erövrare. Människor. En gång fruktade människor hans sort, nu är hans folk så rädda för människor att jag kan känna doften av hans fruktan på femtio stegs avstånd. Han är nyfiken på mig. Undrar vad jag är. Gamla minnen påminner honom att sådana som mig inte är människa. Jag har inte mycket med mig, men jag var i butiken tidigare ikväll. Jag lämnar lite bröd, mjölk och en flaska sötad sprit vid skogsbrynet. När jag går därifrån sjunger jag på en sång. En sång om gamla gudar, eder, försvunna färger och kärlek. När jag slänger en blick över axeln är maten borta. Gamla pakter. Gamla väsen. Människorna gör framsteg, snart är vi alla borta.